Det iranska fotbollslandslaget har hamnat i stormens öga inför sin sista gruppspelsmatch – inte på planen, utan på flygplatsen. Förbundet hävdar att kapten Mehdi Taremi och assisterande tränaren Saeed Alhoei utsatts för trakasserier, vilket lett till att laget försenats i sin resa till Seattle.
Det här är inte första gången logistiken ställt till problem för Iran under turneringen. Truppen har tvingats byta träningsbas från USA till Mexiko och resa långa sträckor mellan matcher. Tidigare har också krav från myndigheter om snabba in- och utresor inneburit extra påfrestningar för spelare och ledare.
Iran anmälde situationen till FIFA och lagets förbundskapten Amir Ghalenoei har uttryckt stor frustration – han beskrev laget som ”det mest förtryckta” i turneringen. Trots att myndigheter sagt att laget skulle få resa till Seattle med 48 timmars marginal, kom enligt förbundet nya förseningar på grund av vad man kallar ”inblandning” vid flygplatsen med koppling till Taremi och Alhoei.
Den officiella kommunikén berättar att resten av truppen väntar på att kaptenen och assisterande tränaren ska ansluta innan avresan kan ske. Sådana abrupta störningar påverkar mer än bara tidsschemat – de sliter på lagets fokus, återhämtning och förberedelser inför en match där varje poäng räknas.
Sporten har alltid sina yttre påverkansfaktorer, men när administrativa och politiska stridigheter börjar störa spelarnas vardag blir frågan: kan laget hålla samman och prestera när det verkligen gäller? För fans och neutrala är det en påminnelse om hur mycket som ligger utanför planen, men som ändå kan avgöra vad som händer på den.